Dagen efter…

Vi lyckades vaccinera oss igår, alla tre. Det var dropintid på bvc för småkids och medföljande föräldrar. Skönt att få det gjort, men känslan när jag vaknade i morse var mindre behaglig. Jag var skakig, lite febrig och alldeles torr i munnen. Min första tanke var Jag ska aldrig mer dricka alkohol. Min andra tanke var Men det har jag ju inte gjort?! En ipren och frisk luft gjorde susen mot bakiskänslan. Sambon har känt sig likadan ungefär och lilltjejen har haft feber, men inte så mycket. Rätt lindriga biverkningar måste man ju säga. Ingen av oss går baklänges. Och lilltjejen går fortfarande inte alls. Allt som vanligt alltså!

Jag fattar nada!

Har just praktiserat ett nytt sätt att lägga dottern på. Hon ville absolut inte lägga sig ner utan stod upp i spjälsängen och sträckte armarna mot mig i en hjärtskärande tauppmig-pose. Jag la hennes napp på kudden och sa Jag lägger din napp här och så kommer jag in till dig om en liten stund om du blir ledsen. Godnatt.

Och sen bara: Hon somnade! Hur gick det till? Jag fattar nada!

Ni vet?

Ni vet hur man känner sig ibland när man balanserar precis på randen mellan frisk och krasslig? När man känner hur man blir alldeles varm ibland, känner hur ont det gör när man sväljer, att man blir oväntat gråtmild av en fin låt på radion för att man är lite tröttare än vanligt. Man tänker att här står inte allting rätt till men krassligheten varken blommar ut eller drar sig tillbaka. Ni vet?

Så känner jag mig nu och så har jag känt mig sedan lunch idag. Det hela skulle betecknas som lite nervkittlande och spännande men icke. Jag har inte tid eller lust med sådant, men hey, när har man det?

Nu är det läggdags och imorgon är det förhoppningsvis dags för integrationsseminarium i Köping och på söndag väntar förhoppningsvis dörrknackning. Jag är inte alls laddad för en sjukhelg i sängen. Sjukt opepp, I tell you.

Jag hade en plan

Vi hade en plan i bästa Sickanstil. Den handlade bland annat om vad som skulle inhandlas under dagen (en pocket-chick lit), vad som skulle ätas till middag (tacos), när jag skulle gå och sova (innan Dobidoodags) och vad som skulle göras under kvällen (ingen tv, bara läsande av nyinköpt bok). Vi åt en sen lunch på stan och är fortfarande mätta, ingen tjejig bok hittades, klockan är tre timmar efter den magiska gåtillsängstiden, jag har tittat på Idol och dottern som somnade klockan sju kom just upp för en flaska sängfösarvälling. Hon satt i sin pappas famn med rödmosiga sovkinder och plirade mot ljuset från kökslampan.

Det är inte enligt planen, men det är sjukt bra ändå.

Kongressdags!

Bloggen har försummats å det grövsta den senaste tiden. Ett klokt landstingsoppositionsråd från Kungsör sade idag åt mig på skarpen att det var dags att blogga igen. Maja har kommenterat detsamma här i bloggen. Okej, here we go.

Onsdag till söndag denna vecka går Socialdemokraternas kongress av stapeln, Carin och jag finns på plats för att vara Västmanlandsombuden behjälpliga med mediakontakter och bloggskrivande. Bloggen, the place to be den här veckan hittas här: jobbkongressen.wordpress.com

Fruktfynd

G är i sina barndomshoods ikväll och debatterar miljöpolitik hos Teatermaskinen. Jag försöker förmå mig själv att göra någon nytta men misslyckas gång på gång och tänker att ägg- och kaviarmacka i soffan är alldeles lagom. Det kanske inte är så farligt att ta en hel softkväll ibland?

Gick ut i hallen förut för att kolla vad dottern ägnade sig åt, trots att hon bara var några meter ifrån mig var det misstänkt tyst. Inte så konstigt, hon hade gjort fynd i min väska!

Vardagsoredan i bakgrunden bjuder jag på. Varsågoda!

En Västeråshelg

I helgen var det dottern och jag som höll ställningarna här hemma, G var på Bommersvik och hade bilen med sig. Hade den lämnats här hade vi nog åkt till Åkersberga, men såhär i efterhand var det en himla tur att vi stannade i Västerås. Helgen var nämligen tipptopp! Kolla bara:

Morgonpromenad i strålande sol vid Mälaren. Dagen efter var det dock grått och ohyggligt blåsigt, hade jag inte haft barnvagnen att hålla i hade jag badat. Ofrivilligt.

Manifestation mot borgarnas förslag om att barns tid på föris och fritids ska bli mindre eller tas bort (fritids) om en förälder förlorar jobbet eller är föräldraledig. Borgarna i Västerås har nu dragit tillbaka förslaget, det gäller att hänga med i svängarna, vilket jag inte riktigt gör. Vi får väl se hur förslaget blir till slut. Men faktum kvarstår, barn ska inte behöva ändra sina rutiner för att en förälder förlorar jobbet och förskolan får inte vara smidig förvaringsplats medan föräldrarna jobbar eller pluggar, det är en pedagogisk verksamhet för barnens bästa.

Amelie ger uttrycket hänga på stan ett ansikte.

På söndagen lekte vi på Busborgen med Johanna och hennes fantastiska brorsbarn. Hur roligt som helst!

In med texten ba!

Nu är seminarietexten genomläst ungefär två miljoner gånger, ändrat några gånger till och slutligen inskickad. Under morgondagen står opponering på schemat och sedan är det ledig helg! Gabbe åker till Bommersvik så lilla dottern och jag ska gunga, leka, öva på att gå och mysa. Kvällarna, när lilltjejen somnat, ska ägnas åt protokollsskrivande. Det känns som en lagom ambitionsnivå tycker jag.

Lite av varje

De senaste dagarna har varit så fyllda av kärlek och fina stunder att jag inte alls vet var jag ska börja. I den här änden tror jag: Syrran ska åka till Madrid en månad och plugga spanska och igår kom hon hit för att vi skulle hinna umgås en massa innan hon åker. Och om vi gjorde! IKEA-besök, lekplatslek, soffhäng och morgonpromenad i en härlig blandning. Hon är den bästa, bästa och jag är så glad över att ha världens finaste, schystaste, roligaste syster.

Har ni förresten tänkt på hur till synes små aktiviteter, som en ommöblering, kan kännas som om allt plötsligt faller på plats? Igår fixade vi äntligen till köket. Inte någon mastodontrenovering, men vi vände på köksbordet och inrättade en liten arbetshörna brevid kylskåpet. Det var som om det var meningen att det var precis så här köket skulle organiseras! Det känns större, trots att vi har fler möbler här och blir på ett helt nytt sätt en plats att vara tillsammans på, det finns plats för lek, skrivande, matlagning och ätande utan att man är i vägen för varandra. Check this out! (som de lite coolare kidsen säger)

G:s vilda viftande med händerna och den i övrigt hiskeliga kvaliten på bilderna beror dels på min mobil, som definitivt sett sina bättre dagar, men allra mest på mina fotoskills.

För övrigt har jag idag återigen förundrats över att textskapande alltid går från Jag kommer aldrig få ihop alla mina förvirrade tankar till minst åtta sidor text! till Hur ska jag någonsin lyckas banta ner all denna textmassa till max tio sidor? På fredag ska sista texten till denna delkursen vara inne och samma eftermiddag är det dags för sista seminariet.

Lisa skriver klokt om Borgs budget, blir det verkligen en krisbudget bara för att man säger att den är just det? Gång på gång, på gång, på gång…

Lediga dagarna, såhär i efterhand

Lediga dagarna var alldeles ljuvliga, vi började med långlunch på stan och fortsatte med shopping och bio och IKEA-besök och sovmorgon och allt som bör hinnas med på lite mer än ett ledigt dygn. Vi njöt också oförskämt mycket av att kunna gå i trappor tillsammans istället för att en av oss måste ta hissen med barnvagn (då har man i och för sig sällskap av världens charmigaste ettåring som mest av allt vill trycka på knapparna och allra helst den röda och gula – nödstopp och nödsignal.)

Lördagen började i sin tur med rundringning till socialdemokrater i Västerås för att påminna om kyrkovalet, firande av bästa M som fyllde 40 häromdagen och avslutades med Kulturnatt. Dottern sov i vagnen men vaknade lagom till gospelkonserten hos Frälsningsarmén: