Amelie har lärt sig identifiera den bokstav hennes namn börjar på. Det började för några månader sedan med att vi tittade på baksidan av Lennart Hellsings ABC-bok och visade några bokstäver för den måttligt intresserade dottern. Pliktskyldigast pekade hon på A när vi frågade om hon kunde hitta bokstaven som hennes namn började på. I helgen exploderade det här med bokstäverna (eller möjligtvis bokstaven om man ska vara korrekt). När man minst anar det utbrister dottern “Min!” och pekar på ett A hon hittat på en kartong i källaren, på Dagens nyheter, på mjölkpaketet, på Coop Extra, på en bok eller var som helst egentligen. När vi åker bil ropar hon “Min! A!” så fort hon ser ett skylt med ett A på.
Och skyltar med A på ser man faktiskt väldigt ofta, även om det inte direkt är något man uppmärksammar förrän coola tvåochetthalvtåringar ropar om det.
Min! A! Pappa, mamma! Min! A!
Pingback: Själv är bäste dräng | Vi lever mest bara på känn